Till Sollefteå igen, i SNÖMODD!!! Man funderar ju ibland hur tokig man är?!?!? Man drar iväg full av förväntan och blir inte besviken - förstår faktiskt dina förväntningar Mixo, det är en ljuvlig känsla!!!

Som sagt - till Sollefteå men en mellanlandning hos Affe i Forsmo med kaffe (+ en ljuvlig kaffedryck från Teneriffa) och en liten snabbkik över staketet på bäbisarna.
In till I21:s område och tillsammans med gänget som i dag bestod av Affe och poliskamrat Christer, Lotten, Mixo, jag och Vira tränades inkallning på Mixo med olika störningar och svårighetsgrad. Mixo och hans matte :-) håller på att vara jätteduktiga. Under Affes ledning känns det mesta enkelt där man står bredvid och lyssnar, det känns så självklart - konstigt det där? När man kommer hem igen så är det klart att det sitter kvar en del, men nog blir det en del stubbträning åxå.

Ut i snön kastades en leksak som Mixo inte hittade igen - då kom då tant Vira väl till pass och med lite tur så gick hon rakt på den, det är väl dom gångerna man säger med ett leende "tänk vilken vovve jag har". Vad jag inte riktigt fattar är att Mixo fullkomligt tar ner henne, ffa gnager han på hennes framben  och hon säger ingenting - begriper inte hur långt hennes tålamod räcker???

Man skulle kunna skriva en hel roman för varje sån här kväll men nu är det läggdags, ska till Östersund i morgon och den resan kännns jag inte alls ha samma förväntan över som den i kväll :-/