Tänk att det snart är slut på januari åxå nu - vart tar tiden vägen?!?!?

Almanackan håller på att fyllas med hunderier och livsandarna håller på att hitta tillbaka :-). I april är jag med kamrater bjudna till Ånge på en träningshelg, dom har hyrt campingen där vi ska hjälpas åt med träning helgen den 26-27, ska bli jättekul!

Har i ett svagt ögonblick lovat att ordföra på Mittlabbens årsmöte den 10 februari - jösses, det har jag aldrig gjort och det är flera år sedan jag överhuvudtaget var på ett årsmöte. Nähä, nu ljög jag - jag var ju in på SSRK/JH:s årsmöte i fjol. Nåja, inte vet jag om det hjälper så himla mycket inte :-) men det lär väl gå det med, man måste vara lite crazy mellan varven och utmana sig själv!

I kväll har Joddan å jag kört linjetag (igen) över hela gården och det gick kanon! Körde en vända med stoppsignal och hon har en himla lååååååååååååååååååång stoppsträcka och än så länge så är det väldigt nära matte om det ska funka :-) men det kommer. Vi kör 3-5 stycken lite olika linjetag nu på kvällarna ute på gården. Jag har ökat avståndet bara och så läggar jag då in en gång med stoppsignal.

Pratat med Ellinor i kväll, min varghundsuppfödare uppe i Strand, Umeå och hon går i väntans tider - Inqa, hennes dvärgschnauzer ska ha valpar om ett par veckor. När vi sitter och pratar så kan hon för första gången känna hur det rör sig därinne. Under varghundarnas tid så kändes valparna mycket tidigare säger hon - det är en viss skillnad :-) Till lilla Inqas mage behövs det knappt en hand och till varghundarnas användes båda händerna för att känna! Det är inte utan att man blir lite varghundssjuk när vi sitter och minns tillbaka på dessa fantastiska varelser.

        
SUCH Hibernian Mionta-Mothall 6 veckor - världens snällaste vovve. Henne kommer man alltid att minnas med ett leende, på andra kortet tillsammans med Gnutten - en sibirisk dvärghamster som fick springa runt i hennes päls hur mycket han ville! Tredje kortet är på Hiberninan Naomh-Nevin, min första varghund - 90 cm i manken och en lagom vikt på 85 kg och även han världens snällaste.
Både Nevin och Mionta föddes hos Ellinor på Hibernians kennel. Nån gång i livet ska jag nog ha en varghund till i mitt hus, enormt underbara vovvar, det är bara så synd att dom inte lever så länge...........

Stig Larssons bok är slut så nu är den 3:e och sista på gång och den verkar då inte vara något sämre än dom 2 förra så nu är det lässtund :-)



Gunatt!